Överflöd

Inom shamanismen finns en djup förståelse för livet bortom det fysiska. Att det vi sår idag, på ett rent energiplan till och med, får vi skörda imorgon. Denna energilag, om jag får säga det så, är inget nytt. Vi kan verkligen uppleva livskvalitet och våra drömmar på riktigt, om vi verkligen vill det och är villiga att göra det som krävs. Om vi vågar möta våra rädslor på riktigt.

Idag är samhället präglat av ofantliga mängder hucha, tung energi. I våra kroppar orsakar det att vårt livsflöde saktar ner, till och med hindras, och skapar obalans och ohälsa. I vårt liv kan det leda till bristande ayni, ömsesidigt utbyte, och vi börjar dra oss tillbaka och slutar att dela med oss till andra. Vi kanske till och med projicerar vår ilska och frustration på omvärlden. Något som i förlängningen skapar mer hucha och obalans i våra liv. Vi börjar kanske till och med bränna broar till framtiden.

Under detta år har jag fått skörda så mycket goda saker: att få göra det jag älskar och att omges av människor som ger kraft, kärlek och respekt. Mitt i den värsta av stormar, energimässigt kanske en av de största sedan andra världskriget, har jag kunnat fatta modiga beslut och skörda av livets nektar. De som gör att vi kan vara stilla inombords, så att vi kan höra våra förfäders viskningar och råd. Minnas, att livet består av så mycket mer än kontroll, styrning och konformitet. Att nyckeln till frihet handlar om så mycket mer.

Min upplevelse av ayni, av djup tacksamhet, kommer inte av sig själv. Även om jag har förmågan att få hjälp på vägen, är jag/du tvungna att leva våra fysiska, mänskliga liv. Vi måste ta ett fysiskt kliv framåt, agera, för att få förändring. Vi utmanas att möta våra skuggor och våra problem, för att få de gåvor, potential och frön som vi behöver för att kunna skörda för morgondagen. Våra liv är inte utan utmaningar. Det är fyllt av kamp, sorg, förlust, orättvisa och till och med förtvivlan. Vi måste kanske gå emot nära och kära.

Trots allt, vi är ensamma i våra val, våra handlingar och i vårt dödsögonblick. När vi ligger på vår dödsbädd, när vi oundvikligen tvingas möta våra liv. Vad vill vi minnas? Vad vill vi kunna säga? Kan vi säga; det här känner jag mig tacksam och stolt över? Kommer vi att tänka; varför slösade jag bort så mycket tid över dessa meningslösa saker? Eller kan vi känna oss tillfreds med hur vi förvaltade vår tid, våra relationer och våra drömmar?

Nu sitter jag här i vår trädgård och ser hur allt växer. Inte bara utifrån en drivkraft att få ut mesta möjliga avkastning. Utan utifrån en dröm där alla kan vinna i slutet. Bara vi är villiga att hjälpa varandra, alla våra bröder och systrar i den levande världen av energi; Kawsay pacha. Jag inser att min lilla insats just här, har burit frukt på så många större sätt än jag själv kunde förstå för två år sedan. Alla de val jag gjorde ledde till näring för framtiden. Det berodde inte på att jag gjorde vad andra ville, utan att jag gjorde det som var rätt för mig.

Jag välkomnar dig, min bror och syster, att hitta din väg till fred och frihet. I ayni med Pacha mama, allas vår moder jord. <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 1 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.